Berättade för barnen att en uppgift är att spela World of Warcraft, oj vad de tände på idéen. Äntligen skulle deras mamma sätta sig in i den spelvärld som de tillbringar flera timmar i! Efter att ha spelat drygt en timme, pratat i Skype med deras vänner, som lotsade mig väl genom banan,(De tyckte nog att jag var ganska kass, men stod ut med att t.ex. vänta på mig då min gubbe sprang åt fel håll .... för att jag inte kunde hålla reda på höger och vänster...knappar hit och dit...), vet jag fortfarande inte riktigt vad spelet går ut på.
Jag kan uppskatta den sociala delen där de som spelar håller kontakt med varandra, sina vänner, de håller ihop, och stöttar varandra genom spelet. När jag spelade fick vi många goda tillfällen till skratt, det kan ju beropå min oerfarenhet, men det bjuder jag på.
Jag hade god support av mina söner, och de gjorde allt för att jag skulle förstå vad som hände, var jag var och vad jag gjorde... och det är jag glad för, annars hade jag nog haft ännu svårare för att förstå mig på spelet.
Slutsats: Det här är ett socialtspel där man träffas för att spela spel ihop och det är oerhört positivt, men jag kommer nog aldrig att återvända till World of Warcraft.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar